så jag tänkte på det här med respekt för andra människor. jag tänkte på det här med förståelse, medkänsla och empati. jag tänkte på hur lätt det är att på grund av ett misstag man gjort, dömmas och känna att man aldrig kommer bli accepterad för den man verkligen är. jag tänkte på hur folk förändras och gör saker de aldrig skulle gjort bara några månader tidigare och jag undrar var någonstans det gick fel.

vi satt där, vi tre, på en balkong mitt i natten en sommarkväll och snackade om allt. vi var ärliga till hundra procent och fick ur oss allting. jag fick någon sorts rättvisa i mitt problem. så jag tänkte på det här med vänskap. jag satt där med två människor jag aldrig trodde jag skulle känna igen mig så mycket hos, och kände någon slags tillhörighet. "Vi blir en bra trio" sa P, och jag och Sarah instämde. Och i mitt huvud tänkte jag att jag var glad att någon sa så, förut var det alltid jag.

så det här med vänskap. jag har haft tusen bästisar. verkligen tusen. vissa i flera år, andra i några veckor. vissa har aldrig svikit, andra har stuckit på grund av en bit tyg. sen har vi dem man träffar en gång på banken och klickar med och bestämmer att man ska ha tjejkväll och gå ut direkt kvällen efter. såna som min ena k-syster. fan nu blev jag röksugen. ska strax fråga henne om hon är suuugen på en cigg. jag måste bara skriva färdigt.

som sagt, jag har haft måånga bästisar och tänkt att vi kommer vara vänner föralltid, sen har vi vuxit ifrån varandra - glidit isär - blivit ovänner för småsaker. och i slutändan, när det krisat sig som mest har jag oftast slutat ensam. fått tacklas med mina bekymmer ensam. men inte igårkväll, och inte ikväll. röksugen....

så jag vill säga tack till petronella och sarah för en jävligt skön kväll med the cigg och snacksnack. och ärlighet. för det hittar man fan inte ofta.

och en sak har jag lärt mig. de misstag man gjort gör alltid ont.. men de slår hårdast när du hittat någon som gjort dig beredd att garantera att aldrig göra om dem igen. men så var det det här med tillit. vem kan man lita på? kan man ens lita på sig själv? lita på sitt eget omdöme, sin egen vilja och sina egna jävla tankar i sitt eget jävla huvud? inte ens det. det är det som failar vid misstagen.

men det var det här med vänskap. ikväll iallafall, trots att jag blivit av med jobbet, haft en knepig sits för något jag gjort, och fått reda på något som skulle varit jobbigt förut men inte är det nu, så har jag iallafall inte varit ensam. så tack mina k-systrar. (inte den där fjärde som vi alla är bundna till, dig har jag inget att tacka för förutom att du tog min last. men det vet du inte. inte än..)


godnatt folket, nu ska jag tjata på KS92 att vi ska rööka.